2015 gjorde Kollektivhus NU/Kerstin Kärnekull en genomgång av varför några kollektivhus hade upphört att fungera. I Bo tillsammans nr 37 sammanfattades resultatet så här av Ulrika Egerö:
De flesta av de kollektivhus som byggts i Sverige lever i högönsklig välmåga. Men några hus har upphört att vara bogemenskaper. För att minska risken för att ytterligare hus går samma öde till mötes har Kerstin Kärnekull på uppdrag av årsmötet 2014 gjort en genomgång av hus som inte längre fungerar. Av de ca 55 hus som byggts enligt modellen att de boende ska bidra med eget arbete har nio upphört att vara kollektivhus.
Eftersom det är så få hus det handlar om är det svårt att dra några slutsatser. Flera av husen tycks inte ha haft några tydliga formuleringar kring vad som förväntas av samtliga boende. Redan inledningsvis eller ganska tidigt har många ointresserade flyttat in och på grund av de oklara reglerna kunnat bo kvar. Ofta har husen också haft svårt att få till bra former för att rekrytera kollektivhusintresserade till lediga lägenheter. I vissa av husen har det varit helt andra orsaker, som konflikter eller huset sålts till en oengagerad fastighetsägare.
Samtidigt kan vi konstatera att i flera kollektivhus fungerar olika former av frivillighet kring middagar och andra aktiviteter bra, även i kombination med att lediga lägenheter förmedlas utan att kollektivhusintresserade väljs ut särskilt. Men undertecknad tror att risken för att ett kollektivhus läggs ner minskar om huset har ett stort och tydligt grupptryck för gemensamt arbete och bra sätt att hantera även djupare, ideologiska konflikter.
Överst: Kollektivhuset Svärdet ingick i ett större kvarter med hyresrätter (ritat av Bengt Lindroos). När hela kvarteret såldes till de boende 2009 beslöt den nybildade bostadsrättsföreningen att kollektivhusdelen skulle upphöra. Övergång till bostadsrätt har lett till avkollektivisering i några ytterligare fall.