Att bo i kollektivhus och bogemenskaper minskar ensamhet och skapar möjligheter, också under en pandemi. Det framgår av den nya rapporten från Medborgarnas coronakommission som publicerades den 23 februari 2022. I rapporten finns en delrapport om boendet ”Bostaden som skydd mot smitta och isolering”:
Pandemidebatten har hittills i hög grad gällt förhållandena inom äldreomsorgen och sjukvården och få har reflekterat över bostadens roll i sammanhanget. Samtidigt är det uppenbart att boende som hör ihop med hemtjänst, eller kvaliteten på boende inom äldreomsorgen, har stor betydelse för hur du som individ klarar av smittspridning och allvarlig sjukdom.
Likaså är det uppenbart att bostäder i områden där många människor arbetar i serviceyrken och måste åka fysiskt till jobbet varje dag kan begränsa människors möjligheter att hålla sig smittfria. Anställda utan möjlighet till flextid har svårt att följa Folkhälsomyndighetens rekommendationer att bara åka kommunalt när det går att hålla stora avstånd på tunnelbanan och bussarna.
En annan aspekt är vad ensamhet och isolering fått för konsekvenser på kort och lång sikt. Att inte känna sina grannar, att inte kunna förflytta sig eftersom kollektivåkande ska undvikas och bli hänvisad till den egna bostaden är något som i hög grad drabbat ensamstående och sjuka, särskilt den stora gruppen äldre. Konsekvenserna går ännu inte att överblicka.”
Kollektivhusen klarar pandemin. Det visar Ivette Aroyos artikel i Bo tillsammans. Tidskriften Hem&Hyra har gjort ett reportage från kollektivhuset Sockenstugan i Kärrtorp, Stockholm, som handlar om hur de boende tillsammans arbetat för att möta utmaningen från Covid -19.
SällBo är ett trygghetsboende men också ett boende för unga svenskar och migranter, och kallar sig kollektivhus. Huset, som är ett tidigare äldreboende, har gott om gemensamma lokaler. Alla som flyttar in har förbundit sig att vara sociala minst 2 timmar i veckan.
Inflyttningen skedde i november och december 2019. När de boende börjat bli hemmastadda kom pandemin. En forskargrupp i Lund följde vad som pågick och i en aktuell artikel skildrar de hur de boende hanterat den nya situation. Artikeln, på engelska, kan hämtas här:
Forskarna säger att SällBos hyresgäster lyckades anpassa sig till den nya situationen och hitta sätt att fungera tillsammans trots pandemin. Tack vare detta ökade också känslan av gemenskap bland de boende. Två viktiga förutsättningar bidrog, dels att det fanns gott om gemensamma lokaler och dels att de boende hade hittat sätt att samarbeta, lösa problem och fatta beslut innan COVID-19-restriktionerna infördes.
Bottenplan med (a) foajen vid entrén, (b) gemensamt vardagsrum och (c) gemensam matsal. Källa rapporten.
Fortskargruppen från LTH har studerat flera kollektivhus under pandemin och en artikel kommer preliminärt senare i vår. Kollektivhus.se följer med intresse!
Mer att läsa om SällBo på kollektivhus.se finns här.
Bild överst från pressmeddelande från Helsingborgshem om Sällbo Helsingborgshem satsning på ett trygghetsboende med 70+ och ungdomar.
Rapport från ett digitalt diskussionsforum 23 november 2020
Ca 30-35 personer deltog. Deltagande föreningar: Sockenstugan Sjöfarten Cigarrlådan Färdknäppen Tullstugan Dunderbacken Tersen Majbacken Tunnan Sofielund Regnbågen Fiolen Slottet Lagnö Bo Rudbeckia Dessutom deltog fyra forskare från Lunds universitet som åhörare.
Middagar Marie Blomqvist från Majbacken i Göteborg, ett hus för andra halvan av livet, berättade om hur de hittills ordnat de gemensamma middagarna. De har fortsatt med middagar 2 dagar per vecka, men med frivillighet. Istället för att vara ca 4 personer som lagar maten har de varit 2-3. Färre har också ätit. De har ställt borden mer glest, och med högst fyra personer vid varje bord. Inledningsvis lade matlagarna upp maten vid serveringsbänken, men nu får var och en en färdig tallrik vid bordet. Om man inte vill sitta i matsalen kan man äta i något annat gemensamt rum eller ta med sig maten hem. Det är dock få som gör så.
Havets wallenbergare tillreds inför en ”utglesad” middag i Färdknäppen.
Majbacken har tyckt att det varit
viktigt att fortsätta med de gemensamma middagarna eftersom det är en så central
del av kollektivhusets liv. De som har fortsatt delta i middagarna har också
känt sig trygga med det upplägg de haft. Andra i huset som inte deltagit har
inte haft några invändningar mot att vissa fortsatt med middagarna.
Tullstugan berättade att de återtog
matlagning i september för dem som ville, reducerade från 4 till 3 dagar per
vecka, men stängde förra veckan p.g.a. de nya restriktionerna.
Flera hus har haft mer eller
mindre regelbundna middagar under andra former än vanligt, som knytis, från
catering, utomhus, m.m., men då oftast med betydligt färre ätande än i vanliga
fall.
Frågan är om det finns risk/oro i
husen för att det blir svårt att gå tillbaka till t.ex. normala middagsrutiner,
att alltför många tyckt att det varit bättre med frivillighet? Kanske är det
tvärtom, de flesta längtar tillbaka till det ”normala”? Det är viktigt att
prata om tillståndet som ett tillfälligt och olyckligt undantag.
Det kollektiva livet i övrigt Karin Palm-Linden från Slottet berättade om deras principer. De delade in sig i ”flyttfåglar” – de som fortsatte att träffa människor utanför huset – och ”stannfåglar” – de som valde att enbart umgås med de andra stannfåglarna. Flyttfåglarna får (frånsett när det är husmöte?) inte vistas i de gemensamma lokalerna. Stannfåglarna har fortsatt att umgås där och även laga och äta middagar tillsammans ibland. De har haft husmöten utomhus eller digitalt/fysiskt genom att flyttfåglarna satt tillsammans vid en dator på vinden och stannfåglarna vid en annan i de gemensamma lokalerna eller genom att sprida ut sig i de gemensamma lokalerna, med mötesordförande stående i mitten.
Ett bekymmer i Slottet nu är hur
de ska kunna få fram känslan av hur det gemensamma livet fungerar när det snart
ska vara visning på en ledig lägenhet. Förslag kom om att använda bilder och
verksamhetsberättelsen.
Alla husen tycks ha fortsatt med
umgänge för dem som vill på ett eller annat sätt, även när de gemensamma middagarna
legat nere.
På Tunnan har en del umgänge skett
på respektive våningsplan, genom att alla ett visst klockslag har satt sig
utanför sin dörr med t.ex. en kopp te. På fredagarna brukar de i vanliga fall
ha en förstärkt fika. Den har ersatts med en fikavagn i hissen. De har också
haft möten utomhus, ibland med värmande brasa i grillen.
På Tersen har man fortsatt med
daglig förmiddagsfika. Utomhus för alla i somras, nu sitter några fortfarande utomhus,
andra inomhus. Även Dunderbacken har fortsatt med daglig förmiddagsfika, med
avstånd.
Tullstugan har haft fika på gården
varje dag och firade sin årsdag med elddansare och eldfat på gården, som även
alla kunde se från sina lägenheter.
Den gemensamma gården har varit en stor tillgång i Färdknäppen. Här äter vi middag.
Den gemensamma gården har varit
viktig för många hus, där har man kunnat träffas och prata ”öga mot öga”.
Tillåts boende i alla hus ha
privata besök? Ja, det verkar självklart överallt, det går ju inte att bestämma
om de privata bostäderna, även om Tersen i våras sa helt nej till gäster i hela
huset. De flesta hus har också trapphuset relativt avskilt från de gemensamma
lokalerna. Lagnö Bo har ingångar utifrån eller från vinterträdgården till varje
lägenhet. Men i de gemensamma lokalerna har det inte varit tillåtet med
besökare i de flesta hus. Slottet, som har sina gästrum i källaren, har nu
öppnat dem för utomstående igen.
Hur håller man kontakt med sitt barnbarnsbarn? Här pratar Monica med Fiona och hennes pappa Johan.
Husmöten Många hus, men inte alla, har haft lika många husmöten som i vanliga fall. Sofielund har haft sina via Zoom. De tipsar om att det finns en omröstningsfunktion där, som heter poles. Den är dock enklast att använda för de frågor där röstalternativen kan definieras i förväg. Slottet använder gröna och röda kort där de som vill rösta ja viftar med grönt kort och de som vill bordlägga/utreda frågan ytterligare viftar med rött. Menti är en funktion som också kan användas för förberedda omröstningar.
Sofielund har också använt sig av
en gruppdiskussionsfunktion som finns i Zoom, Break out rooms. Grupperna kan
definieras i förväg eller göras slumpmässigt. Samtidigt har man haft ett
gemensamt dokument på Google docs där alla grupper sen kunnat skriva in hur man
resonerat.
Majbacken har köpt en mikrofon och
högtalare som kan stå centralt i matsalen, för dem som vill delta i zoom-möten
fysiskt. Mikrofonen i den har tyvärr dock inte så lång räckvidd, vilket kan
vara ett problem när man ska sitta med avstånd.
I Lagnö Bo har man haft husmöten
utomhus fram till september, därefter i sin vinterträdgård.
I Färdknäppen har diskussioner
förts i mindre grupper, som städ-lagen eller matlagen, och då har de olika
grupperna samlats olika dagar i matsalen så att man kunnat sitta glest.
Gruppernas ställningstaganden har sen samlats in till styrelsen som fattat
beslut.
Avslutningsvis … kunde vi konstatera att även om livet i kollektivhusen har varit förfärligt tråkigt jämfört med hur det brukar vara så har många av oss haft stor glädje av att på olika sätt kunna ha ett bostadsnära socialt liv under säkra former, och att det har varit en stor fördel att bo i kollektivhus under pandemin.
Hur hanterar en bogemenskap med många äldre, sköra personer coronapandemin? Maria Brenton, projektlots för New Ground Cohousing, har skrivit om vad det kan betyda att ha någonting gemensamt i svåra tider. Artikeln, ‘New Ground’ Cohousing Community, High Barnet: resilience and adaptability, är på engelska.
New Ground Cohousing har en egen hemsida: owch.org.uk
Pot-luck dinner/knytkalas i OWCH:s gemensamma lokaler mars 2017.
Fotot överst visar den gemensamma gården i New Ground Cohousing. Alla lägenheter vänder sig mot gården, men nås via en gemensam entré där också de gemensamma lokalerna ligger.
En stor majoritet i danska bogemenskaper för seniorer har upplevt att det är positivt att bo nära andra under coronakrisen och trots alla restriktioner har många inte känt sig isolerade, eftersom de har levt i en bogemenskap. Det visar en undersökning om livet i en bogemenskap under pandemin, som methods.dk har genomfört för Realdania.
Att bo i en seniorbogemenskap är en efterfrågad boendeform i Danmark, och de som bor så upplever mer gemenskap och mindre ensamhet. Men hur är det att bo tillsammans med gemensam matlagning, hobbyrum och växthus när coronapandemin stängde ner Danmark och krävde att alla ska hålla avstånd till varandra?
Enligt enkäten svarar 85% att bogemenskapen har betytt att de inte känner sig isolerade från andra trots alla restriktioner och 89% anser att de har hittat sätt att umgås i bogemenskapen samtidigt som man tar nödvänding hänsyn. Däremot tycker 71% att fördelarna med att bo i gemenskap har minskat av COVID-19.
Realdanias pressmeddelande finns här och en sammanställning av undersökningen med fler resultat kan hämtas här.
Bilden överst visar växthuset i det nybyggda Kamelia Hus vid Gröntorvet i Valby, ett av 11 pilotprojekt med stöd av Realdania.
Många kollektivhus har gjort detsamma, men inte alla. Dit hör bland annat Fullersta Backe i Huddinge, I dessa fall tillämpar de boende förstås Folkhälsomyndighetens regler.
Längtan efter att äta tillsammans är stor, och sommaren gör det också möjligt att hitta utomhuslösningar, som att grilla i trädgården, ordna elva- eller trekaffe utomhus och liknande,
Bilden ovan visar kollektivhuset Stolplyckan en tidig vårdag.
TV4 gjorde ett reportage från Sockenstugan den 26 maj i samband med Folkhälsomyndighetens besked om vad som fortfarande gäller för 70+. Det blev också några korta glimtar om vad det betyder att bo i kollektivhus under en pandemi.
Bilden ovan kommer från Sockenstugans stora trädgård med odlingslotter och en uteplats intill förrådsbyggnaden.
